Måndagsmotivation!

10…
9…
8…
7…
6…
5…
4…
3…
2…
1…
0!
Hello Citycatbabes!
Hoppas att ni har haft en fin påskhelg! Jag har haft en riktigt fin, fylld med familj och släkt, barnskratt, påskägg, trädgårdsarbete och påskgodis. Precis som man känner efter julen är det nog många inklusive mig som känner efter påsken, att nu är det dags att ta tag i träningen igen. Förr åt jag nästan aldrig godis eftersom jag inte tålde det för min sjukdom. Sen upptäckte jag att jag tål Werters Original gubbkarameller. Så den här helgen tror jag att jag har gjort slut på två påsar helt själv. Kan vara fyra påsar. Lite oklart det där. Förra veckan skrev jag om Tone It Up som börjar sin åtta veckors beach-träning för alla som vill hänga med den 24 april. Idag får ni ett litet HIIT-träningspass från Tone It Up som jag testade förra veckan, så att ni också kan pröva deras träning. Ett bra sett att komma igång efter långhelgen om inte annat. 😀 Ses i morgon!
Citycatkisses!
Fortsätt läsa

Måndagsmotivation!

 10…
9…
8…
7…

6…
5…
4…
3…
2…
1…
0!
Hello Citycatbabes!
Efter en speciell helg är det nu dags att ta tag i en ny vecka. Träning är det bästa man kan göra för sin kropp och sin hjärna när man känner sig nere eller oroliga som säkert många gör efter helgens attentat. Träning motverkar depression, det är bevisat med omfattande forskning. Så mår ni dåligt, försök att få in en promenad i naturen eller ett träningspass i dag. Det kommer att hjälpa.
Tjejerna här ovan på sista bilden är Karena & Katrina från Tone It Up. Jag tänkte att jag skulle vara med på deras Bikini Body Series som börjar den 24 april. Den är gratis och innehåller dagliga träningspass under 8 veckor för att komma i toppform till badsäsongen. (Alternativt komma tillbaka till samma form som innan 7 semlor i veckan-perioden jag hade i februari). Samt en hel del recept och andra tips. Jag vet inte om det kommer att vara träningspass som passar mig men jag får ändra och byta ut till såna övningar som jag vet funkar för mig i så fall. Jag vet inte heller hur intensiva passen är men jag tror de är lite lättare än Kayla Itsines. Det här är inte sponsrat utan jag ville bara dela med mig vad jag kommer att träna från slutet av april och två månader framåt ifall någon av er vill hänga med? 😀 Man får mycket info via deras Instagram @ToneItUp och man kan börja med att ladda ner ett gratis ”starter pack” där man får alla info om hur de 8 veckorna kommer att gå till. Det finns också massor av fina priser man kan vinna om man laddar upp ”före och efterbilder”. De här tjejerna är ungefär lika pigga och glada som två duracellkaniner på crack. Det är väldigt käckt och amerikanskt, så det kanske inte passar alla, men jag får i alla fall energi och lust att träna när jag ser dem. 😀
Önskar en en jättefin vecka i hälsan, kärlekens och glädjens tecken!
Citycatkisses!
Bilder: Tumblr.com
Fortsätt läsa

Måndagsmotivation!

10…

9…
8…
7…
6…
5…
4…
3…
2…
1…
0!
Och NU köööör vi igen! 😀 Jag som har svårt att hitta magövningar som inte ger mig mer smärta blev väldigt inspirerad av de här sex magövningarna ovan. Om man som jag har väldigt svaga magmuskler tex. efter en graviditet så kan man ”dippa” ett ben i taget på övning 3 och ha huvudet i golvet. Och ett alternativ till övning 1 är att göra övningen på knä. Förra veckan gick det ju så bra och jag kom igång med både yoga och styrketräning. Den här veckan vet jag inte vad som hände. Jag promenerade väldigt mycket men den största ansträngningen i övrigt var att jag åt tre stycken vaniljfyllda munkar på en och samma dag, hmm… Men det är väl bra att stretcha magsäcken? Precis som låren? Eller, kanske inte… När jag åt munkarna kom jag att tänka på Kate Moss kända uttalande ”nothing tastes as good as skinny feels”. Och jag konstaterade att hon kan inte ha smakat på de här munkarna. Uttalandet säger nog faktiskt mer om vilken mat stackars Kate har fått äta genom livet, än om något annat. Hennes mamma bara… men tack då! 😉 Hur som helst, ny vecka, ny träning att utföra och nya godsaker att testa. ;P
Citycatkisses!
Bilder: Tumblr.com
Fortsätt läsa

Måndagsmotivation!

10…
9…
8…
7…
6…
5…
4…
3…
2…
1…
0! Nu kööör vi!
Ny vecka, nya goals! Ni undrar kanske varför jag slänger in en massa sommarbilder från stranden nu för tiden i min måndagsmotivation? Det är för att jag verkligen har upptäckt sommaren när man plötsligt ska stå där i en liten bikini i strålkastarstarkt ljus, jo då vill man gärna vara i sin bästa form. Inte som någon annan, inte enligt några dumma ideal, men den starkaste, smidigaste, bästa versionen av sig själv. Förra veckan tränade jag 3 ggr och gick en himlans massa långa promenader. Jag känner att jag äntligen börjar komma igång igen efter den otroligt sjuka vintern som gjorde mig svagare än någonsin. Ljus, sol och lite mer värme samt vackra omgivningar gör det så mycket lättare att vilja ta långa promenader. Om målet är det turkosblå Medelhavet när man kommer fram efter 60 minuter så är det lite mer motiverande änom målet är Ica om man säger så. Innan jag åkte orkade jag knappt gå till affären och tillbaka, ca 20 min. Jag blev andfådd, yr och skakig (till följd av skadade lungor). Men nu orkar jag gå i 60 minuter utan att bli skakig och få andnöd. Jag njuter av varje stund som jag får vara här i ljuset och är glad att jag vågade och tacksam att jag just nu har möjligheten. Jag hade så klart tusen gånger hellre haft ett fast jobb och den tryggheten. Men när jag nu inte har det och fick möjlighet att hyra billigt så är jag glad att jag vågade ta chansen. Jag håller tummarna att min nyvunna styrka och lite bättre hälsa följer med mig hem. Om jag nu bara kunde låta bli den vita Magnumglassen, de fritterade croisssanterna fyllde med vaniljkräm och kakorna med vit choklad i mitten som finns här så skulle det vara, hm, bra.:) Åh vad jag önskar att jag tålde jordgubbar och apelsiner. De verkar vara så otroligt saftiga och goda här, och supernyttiga, mums, men jag får ge dem till Stampe istället.
Om precis en vecka är jag hemma igen!
Citycatkisses!
Bilder: Tumblr.com
Fortsätt läsa

Måndagsmotivation!

 
Dags att räkna ner och peppa upp!
10…
 
9…
 
8…
 7…
 
6…
 
5…
 
4…
 
 3…
 
2…
 
1…
 
0!
 
Hello Fitness babes!
Har ni någonsin såna där dagar då minsta lilla grej, som till exempel att gå till affären, blir en ansträngning likt att bestiga Mount Everest. Undrar om det är sista tidens brist på träning som gör att jag går ifrån Ica som ett svettigt, darrande löv, fullkomligt slut på krafter? Det brukar vara mysigt att ta med Stampe till affären. Strosa runt, köpa lite gott och titta på lite grejer. Kanske plocka upp någon mode eller inredningstidning. Inte idag inte.
Nej, först skulle jag hämta ut ett paket och av någon anledning var det sjukt mycket folk. Jag tar en nummerlapp och väntar och lyckas vara i vägen precis hela tiden. Folk ramlar och snubblar över vagnen vart jag än står och ger mig sura blickar medan Stampe gnäller högljutt att han ”inte vill hämta post mamma” med en häpnadsväckande gäll röst. Jag var tvungen att kolla där ett tag att han verkligen inte hade en megafon med sig, men, det hade han inte.
Så ropar de äntligen upp mitt nummer och jag blir ungefär lika glad som om jag vunnit på Lotto. Men då inser jag att jag aldrig tog nummerlappen ur maskinen. Den har jag så vänligt, ovetande, gett till någon annan. Det är bara att börja om. När det väl är min tur igen (Bingo!) tappar jag plånboken på golvet, mössan ramlar ner för ögonen och jag kan inte minnas koden jag fick i smset. Så jag får leta efter mobilen i en jacka som plötsligt innehåller minst 35 olika fickor medan alla runt omkring suckar och stampar irriterat med fötterna. Inklusive Stampe himself. När jag äntligen hittar mobilen är den död. Jaha, nehej, inget paket då, men ja, ja. Stampe är i alla fall nöjd.
Jag går till självscanningen och även där är det kö bara för att få min lilla scanner. Eftersom det är minusgrader och isvind från Sibirien ute har jag på mig termobyxor och dunjacka, men efter 30 minuter i affären börjar det kännas som om jag går runt med en bastu-tunna runt kroppen. Glad i hågen, svettig om ryggen och med scanner i hand fortsätter jag mot ingången där Stampe plötsligt vrålar ”stanna mamma, stanna” med desperation i rösten. Så jag stannar och blockerar på så vis ca 200 pers från att storma in i butiken. Det visar sig att Stampes vrål inte hade någon som helst mening utan det var bara något han kände för att skrika just då. Men mannen bakom mig får anledning att basonera ut, ”nu rullar vi på här ja, så att andra kan handla också”. Japp, bra start.
Någon meter till in i affären, måste Stampe ha en banan, han har aldrig behövt en banan så mycket som just nu, tydligen. Han får en banan. 3 minuter senare är det mesta av banen utsmetat på overallen och halsduken. Jag går nu runt med ett ovanligt smutsigt barn men försöker se glad ut ändå.
Jag unnar mig att köpa en ask färska blåbär som jag tycker är så gott. Jag handlar mjölk, yoghurt, bröd, ost och smoothies till Stampe och blir varmare och varmare. Smärtan bestämmer sig för att stegras några grader just då och där och jag känner att jag måste ut, måste hem och ta smärtstillande. Stampe har fått för sig att han vill köpa en bil så han upprepar med förvånansvärd uthållighet ”köpa bil mamma, köpa biiiiil” med en röst som är genomträngde hög och gnälligare än gångjärnen på en gammal ladugårdsdörr.
När jag äntligen står vid utcheckningen hittar jag inte plånboken. Jag letar och letar och kön bakom mig växer och växer. Stampe vrålar om sin bil, högre och högre. Efter att återigen har gått igenom alla 35 fickor på jackan inser jag att jag måste ha lagt den i själva matkassen. Så jag börjar gräva runt i den i panik, varpå blåbärsasken öppnar sig och alla blåbären spills ut bland tunga mjölk och yoghurtkartonger. Jag hittar ändå inte den j…la plånboken.
Jag ser i ögonvrån hur kassörskan står med korsade armar, studerar mig med avmätt blick och skakar på huvudet. Jag får avbryta mitt köp och ställa mig åt sidan för att inte riskera att bli nerklubbad av de stressade kunderna bakom. Eller kassörskan. Återigen letar jag igenom hela vagnen, hela jackan, Stampes jacka (jag vet att den inte är där, men är man desperat så är man). Allt medan kön roar sig med att titta på.
Mitt långa hår har fastnat i i min jackan på något vis, så jag kan inte böja mig framåt riktigt. I ren frustration tar jag tag och drar till allt vad jag kan för att få loss det. Och det får jag, bara det att det inte kommer att gå att sätta tillbaka igen. Jag hoppas att ingen ser när jag lite obemärkt lägger ner min hårtofs bland de krossade blåbären i kassen och sväljer en tår.
Tillslut hittar jag den, den har glidit ner bakom en pappskiva i kassen! (Oddsen för det?) Jag har en sån där stor, återanvändbar med pappskivor på sidorna. Högröd i ansiktet med svetten rinnande ner för pannan och det hår som finns kvar klistrat mot pannan lyckas jag äntligen betala och gå ut. När jag kommer hem har jag så ont att jag ser stjärnor. Jag letar efter en tablett och det är bara en enda kvar i paketet. (Måste till Apoteket också, vad kul). Sjävklart tappar jag den på golvet och hör den studsa iväg. Jag spenderar sedan ca 20 minuter med att krypa runt på golvet i jakt på min medicin. Som tur är hittar jag den och sen kan jag slappna av, nähä, inte. Först måste jag skölja alla varor under kranen en och en för att få bort blåbärsmoset. Hur kan en sån liten sak som att handla göra att man blir helt slut? Så, medan andra tränar för okra springa Stockholm maraton, så får jag helt enkelt träna för att orka handla på Ica! Så var det med det. Nu har jag i alla fall skaffat mig ett mål för min träning. 😉
Citycatkisses!
 
 
Bilder: Tumblr.com
 
Fortsätt läsa

Måndagsmotivation!

 Nedräkningen har börjat!
10…
 
9…
 
8…
 
7…
 
 6…
 
 5…
 
 
 4…
 
3…
 
2…
 
1…
 
0.
Nu kör vi!
 
Hello Fitnessbabes!
Här kommer återigen veckans motivationsbilder! Förra veckan insåg jag att min vardagsmeny behöver piffas upp en aning om man säger så. Så hur har det gått? Jo jag har sagt till alla i min omgivning att nu ska det bli ordning och reda här hemma. Har det blivit ordning och reda? Nej, inte det minsta. Är det mitt fel? Nej, inte det minsta. Det är min två-årings fel, så klart.
Hur bär man sig åt för att äta nyttigt när ens tvååring vägrar ALLT vad grönsaker heter? Till och med gurka och tomat spottas ut så fort det ens nuddar läpparna. Han vägrar äta någonting om det inte serveras i gräddig sås. Och han fullkomligt älskar potatis, ris (med sås) och bröd (med smör). Spagetti däremot, vägrar han äta till skillnad från exakt alla andra barn. Oavsett hur mycket sås som serveras till.
Jag skulle faktiskt behöva lite tips. Har ni några bra, hälsosamma rätter som även barn gillar? Eller har ni tips på någon inspirerande receptsida med nyttiga rätter?
Mottages tacksamt!
Ha en fin, hälsosam vecka allihop!
Citycatkisses!
 
 
Bilder: Tumblr.com
 
 
 
Fortsätt läsa

Motivational Monday!

 
 

10…
 
9…
 
8…
 
7…
 
6…
 
5…
 
4…
3…
 
2…
 
1…
 
0!
Hello Citycatbabes!
Nu är det äntligen måndag igen! Så nuu kööör vi! Tänkte först bara dela med mig av det jag åt igår…
 
Matdagbok Söndag. (True Story)
 
  • Startar bra 8.30 med en kopp varmt vatten med kokosolja och manukahonung.
  • 9.00 frukost, yoghurt med lågt sockerinnehåll och müsli med dadlar. Känner mig bra.
  • 10.00 öppnar kylskåpet. Ser inget jag vill ha. Stänger.
  • 10.01 öppnar godislådan, ser saker jag vill ha, tar en kola.
  • 10.03 tar en till kola.
  • 10.05 tar en till kola.
  • 10.07 tar tre kolor för jag orkar inte hålla på och springa fram och tillbaka till lådan.
  • 10.20 tar fyra kolor.
  • 11.00 kolapåsen är slut.
  • 12.00 Lunch. Värmer en färdiggjord ostkaka för att Tom älskar det (och ”kanske” jag med). Adderar grekisk yoghurt och ekologiskt päronmos utan socker. Helt okej lunch. Dock tragisk avsaknad av grönsaker.
  • 14.00 öppnar kylskåpet, ser äpplen, väljer att ignorera dem.
  • 14.02. öppnar godislådan. Inga kolor kvar.
  • 14.03 äter upp en påse dadlar istället för att stilla sötsuget.
  • 14.30 får magknip.
  • 15.30 Stampe får nyttigt mellanmål med frukt. Äter själv ingen frukt eftersom jag är allergisk.
  • 16.00 planerar nyttig vegetarisk middag.
  • 18.00 orkar inte laga nyttig vegetarisk middag. Beställer pizza. Med skinka.
  • 18.30. Stampe gråter för han vill inte ha pizza. Känner mig mindre bra.
  • 18.35 värmer köttfärsås och spagetti till honom istället.
  • 18.37 Stampe väljer pizzan och vägrar köttfärssåsen.
  • 21.30 äter en halv burk glass.
  • 21.45 överväger att äta upp andra halvan men lyckas låta bli.
  • 22.00 kommer på att jag inte druckit något vatten sen i morse.
Man skulle kunna säga att det behövs en viss förbättring här. Varje vecka tänker jag att jag ska dricka mycket vatten, laga vegetariskt och nyttigt med färska, ekologiska råvaror i säsong, ta bra kosttillskott, äta regelbundet och clean med mycket frukt och grönt. Och varje vecka slutar det så här. Dags att ta tag i detta känner jag. (Jag ska bara äta upp den nya kola-påsen så att jag inte kan bli frestad av den sen).
😉
Citycatkisses!
Fortsätt läsa

Motivational Monday!

 
 10…
 
9…
 
8..
 
7..
 
6…
 
5…
 
4…
 
3…
 
2…
 
 
1…
 
0! Nu köööör vi!
 
 
Hello fitnessbabes!
Hur mår ni efter helgen? Själv är jag inte helpigg efter att ha tagit hand om en sjukling. Han har suttit fast i min famn som en liten, ledsen, koalabjörn hela helgen, (Stampe alltså, inte min man, om ni undrar) vilket i och för sig är mysigt, men mycket vila eller sömn har det inte blivit. Det har varit stört omöjligt att få honom att sova i sin egen säng när han varit så sjuk, (Stampe alltså igen, inte min man) så han har fått sova hos oss. Detta har fått mig att fundera över om något annat barn har den speciella sovstil som Stampe har?
 
  • Han vänder sig från sida till sida 2 gånger per minut hela natten.
  • Tar avstamp med båda fötterna i min mage när han ska vända sig.
  • Lägger sig på tvären mellan oss.
  • Lägger sig upp och ner.
  • Vill helst ha belysning likt den på ett operationsbord och vaknar ur djup sömn så fort man försöker släcka.
  • Smockar till mig med en knytnäve rakt i ansiktet med jämna mellanrum.
  • Sparkar mig på smalbenen och på knäet, alternativt i ryggen.
  • Hamnar under kuddarna men över täcket.
  • Yrar och pratar i sömnen om morfars bil (som för övrigt bor i Spanien så det är minst sagt konstigt).
  • Då och då sätter han sig plötsligt upp med ett ryck och störtdyker mot kanten av fotändan på vår alldeles för höga säng och håller på att trilla ner. Varpå vi båda på något magiskt sätt vaknar i unison, kastar oss efter honom och slår ihop våra huvuden. Ouch!
  • När han väl verkar sova djupt försöker jag vända mig om till en bekväm position. Så tyst och så smidigt, lätt och obemärkt som en fjäder, en millimeter i taget och- MAMMAAA, MAMAAAAA!! Inte flytta mamma! Nehej, bara att lägga sig tillbaka igen och balansera på kanten av sängen med ett ben utanför och en sovande arm under Stampe. Härliga nätter!
 
Jag får ofta mer smärta när jag sover för lite och så blev det idag med. Stampe var hemma från förskolan så jag tänkte att vi får göra som vi alltid har gjort och träna tillsammans (med väldigt varierande resultat). Jag hann bara göra några squats så kände jag att det var helt kört, det gjorde alldeles för ont i blåsan och magen (TMI, I know), så idag gick det bara inte. Så klart blir jag ledsen när min sjukdom stoppar mig även från den mest lätta träning men jag märker också att jag blir ruskigt besviken över att jag inte kan göra squats idag… för att jag vill ha en snygg rumpa. Inga squats, ingen snygg rumpa. Jag blir alltså inte besviken för att jag inte kommer att bli starkare och uthålligare idag. Vilket jag hela tiden har intalat mig är målet med träningen. Känner att jag kan ha lurat mig själv där alltså. Tydligen var målet en Kim Kardashian-liknande bakvagn. Hmm… Jag som trodde jag hade så bra och hälsosamma mål med min träning. Icke. Alla dessa Instagram-bilder har tydligen gjort att min hjärna prioriterar den livsnödvändiga runda rumpan framför icke-livsnödvändiga saker som ett starkt hjärta och bra kondition. Vad hände där egentligen, hjärnan?
 
Någon mer som har ett barn med speciell sovstil? Eller en hjärna som vill fokusera på fel saker trots att man har sagt till den vad den ska fokusera på? 😉
Citycatkisses!
Fortsätt läsa

Måndagsmotivation!

 

10…
 
9…
 
8…
 
7..
 
6…
 
5…
 
4…
 
 3…
 
 2…
 
1..

1…
 
0! Nuuu kör vi!!
 
Hello Citycatpowerbabes!
Ni som har oroat er hela helgen för att måndagsmotivationen skulle utebli som förra veckan (då den kom och friskade upp er tisdag istället) kan nu pusta ut. Här är den! Okej, ni kanske inte har oroat er heela helgen men visst är det så att vi behöver en kick på måndagar! För att orka träna, äta hälsosamt och ta hand om oss själva. Det är ofta på måndagar som man vill trösta sig själv med att hoppa över träningen eftersom måndagen är så hopplöst tråkig. Och det är på måndagar som man verkligen behöver godis för att orka sig igenom arbetsdagen eller sjukdagen. Men, kära sistahs, det är precis tvärt om man ska försöka göra, peppa igång sig själv genom att ge veckan en kanonstart på alla plan! Måndagar är en underbar chans att börja om på nytt! Jag själv gjorde precis detta när jag kom hem efter att ha lämnat Stampe på förskolan idag. Eller?
Efter att ha lämnat barnet med stort B, som jag älskar över allt annat, hysteriskt gråtande och vrålande ”mammaaa, gååå iiinte”, så stress-åt jag upp en halv påse Toblerone vit choklad. Ingen liten påse heller, utan en sån som min mamma köpt i present åt mig på Taxfree, utan tvekan med tanken om att den ska räcka till typ, våren. Jag bara satt och stirrade tomt in i en vägg och åt upp den ena Tobleronen efter den andra, i precis samma takt som Kalle Anka och Pluto äter majs i husvagnen på julafton) nam, namn, nam, namn, nam -Pling! Men, eftersom man ska vara positiv tänker jag att detta kan vara någon slags ny meditation -”chokladmeditation”. Eftersom jag befann mig i mammachock, det gjorde så ont i hjärtat så jag bara fick stänga av, så var jag faktisk helt tom i huvudet och det är ju precis meditationens mål. Och all meditation är väl bra meditation, tänker jag? När jag till sist vaknade upp ur min trans och tittade runt omkring på på köksgovlet så trodde jag först att det hade haglat, men det var bara alla alla vita, glänsande Toblerone-papper som låg i en hög runt omkring mig.
För att bränna bort detta berg av vit choklad som på grund av meditationen nu redan har börjat samla sig i mjuka bullar strax ovanför jeanslinningen så blir det i alla fall träning på lunchen. 🙂
Och vet ni vad, det är faktiskt helt okej, vi måste inte alltid göra vårt bästa, det räcker med ”good enough”!
Ha en fin vecka!
Citycatkisses!
 
P.S. Om ni snart ser reklam för kurser i chokladmeditation så kom ihåg att det var jag som uppfann denna mycket rogivande meditationsform. Någonting säger mig dock att det kommer vara 90% kakao i chokladen, istället för vit Toblerone… med 0% kakao. D.S.
 
 
Fortsätt läsa

Tisdagsmotivation!

 Ja, jag blev rånad på min måndag så vi får motivera oss idag istället, en helt vanlig tisdag, nu kör vi! 🙂

10…
 
9…
 
8…
 
6…
 
5…
 
 4…
 
3…
 
2…
 
1…

 

 0! Let’s go!
 
Hello Citycatbabes!
Om ni följt mig på Instagram vet ni troligtvis att jag var i Malmö i helgen för att fira min underbara väns 30-års dag. Känns så skönt att äntligen ha fått över henne till 30+ tycker jag, mo ha, ha, ha.
Resultatet av denna helg blev naturligtvis en måndag i sängen med min bästa kompis Morfin och ett sextiotal besök hos min näst bästa kompis, Toaletten.
Idag kan jag i alla fall sitta upp för skriva det här och jag håller tummarna att det inte behöver bli en 6-veckors skräck-dipp, utan en lite mer av en mini-skräck-dipp. Vi får se…
Hur som helst så tänkte jag be er om hjälp med lite tips på nyttigt godis. Samma sak händer nämligen varje kväll. Ca 1 timme efter middagen tills att jag går och lägger mig, hetsar min hjärna mig oavbrutet genom att skandera ”godis, godis, godis. När jag då försöker vara duktig och gå och hämta tex. ett äpple så skrattar hjärnan hånfullt, höjer på ögonbrynet och bara -”bitch please”! (Min hjärna är tydligen är en diva med ruskigt kaxig attityd). Då försöker jag med ett glas vatten som jag har hört är det man”egentligen är sugen på” när hjärnan viskar ”hämta glass Ellie, hämta glass, bara liite, kom igen då Ellie). Jag hämtar vattnet och hjärnan bara -eeuw, wtf Ellie?!
 Så hjälp mig, vad äter ni på kvällen om ni blir sjukt godissugna men ändå vill vara nyttiga? Alltså vill tillföra kroppen något näringsrikt istället för skräp och gifter. Alla tips och recept mottages med största tacksamhet (och med himlande med ögonen från min hjärna men försök att strunta i det).
Citycatkisses!
 
 
Fortsätt läsa